eMSess

Det är mitten av november nu! Herregud! Vi som en månad tidigare ser fram i kalendern eller bara tänker på månaden november, så tänker vi ''ja men dit äre långt kvar, då börjar det bli riktigt mörkt och kyligt, och till och med julstämning'' ..
Men jaa, nu är vi här, det känns som att tiden har gått snabbt över från oktober till november, bara för att alla dessa förändringar som vi har sett framför oss, ska ske under november, har redan skett. Långsamt,men de har skett. Sakta med säkert.
Mitt liv går förbi bara ju! Jag vill göra någonting, är det så det ska vara? Vänta och vänta, på att göra saker som ska få en att få ett bra liv. Men under tiden då? Är inte den tiden också värdefull? Svar, jo. Men tiden går ju så fort!
Hur ska vi hinna göra det vi vill, samtidigt som vi gör det vi måste/behöver?

Lösning......kanske..: Gör saker som får andra att må bra- det går mycket snabbare, då mår du också bra. Tex om du ger pengar någonstans, någon hjälporganisation, så kan det vara svårt att föreställa sig exakt vart pengarna går och vad/vem som mår bra av det. Men om man under dagen , säger, gör, visar, någon något som får den att må bra för stunden iaf, så kan det vara värt allting. Då kan man känna att tiden har passerat förbi bra, även om väldigt fort.
Om jag tex bara lämnar en plats åt någon (även om ej hundratusen år äldre än jag) i tåget/bussen, så känns det bra, för att det känns bra för den. Eller om jag är trevlig, emot min vilja, om jag har haft det stressigt eller mått dåligt, då kan jag ha det väldigt lätt för att reflektera det på andra människor, om jag försöker att låta bli, och jag lyckas.. då har jag lyckats . 

Nu ska jag ducha sedan sova, då behöver jag inte platta mitt hår imorgon om jag sover med halvblött hår x)
Godnatt till er alla där hemma som inte kan sova så gott...även till er andra....