tisdag fast dagen efter..men tisdag..
Igår, hos Kristina ( psykologen ) så började vi med att prata om religion helt plötsligt..
jag frågade henne om hon var kristen eller något, hon sa nja, vi är ju katoliker i Argentina, så jag har ju en katolsk uppväxt och så .. men på Gud, såå , nja, nej , jag tror på människan, och att det finns någonting gott i alla, och att alla kan göra någonting, och förända.. vaa... och det är ju en del av mitt jobb också vaa... :)
Sen frågade hon mig, du då ? Jag svarade ungefär så som jag har skrivit under rubriken '' om gud '' . Sedan berättade jag också om att ;
Tyvärr så har en stor del av min tro gått bort under min barndom, samtidigt som den har tvingats till att växa.
När pappa alltid försökte läxa upp oss, och sa det är si och så, och det ska vara såhär, och såhär ska det inte vara, det och dass kommer gud göra mot er då.
När han sa alla dessa saker så tänkte jag, jaha ojda, titta vad pappa kan, då kanske han ändå vet rätt och fel, då kanske har har fått vett i sig. Men lika fort, så gick han och förstörde det genom att själv inte leva upp till alla ''kraven/lagen'' .
Varför ska jag göra det om inte ens pappa gör? Och varför förväntar han sig det, om inte han själv lever upp till dem.
om inte han gör det så tänker inte jag heller.. osv.. Tyvärr blev det så att pappa blev en dålig förebild, en sån som man blev besviken på.
Men aa... sen fortsatte vi prata om religion ( eller rättare sagt så blev det tyst i hundra år som vanligt ) ..
- Det är ju också som en liten överlevnads grej nästan. Så som när man tänker på något bra, när det är dåligt, för att det inte ska bli värre. Då ber man om hjälp istället, det är ju alltid lätt att be någon om hjälp, eller skylla på någon och bli arg på någon.
Och det hör ju ihop med historian, såklart, om hur man levde då och så.. Tex här i sverige så kom man på en massa gudar, för att vikingarna drunknade när de va på haven/till sjöss och fick oväder och åska, då bad man till en åskgud, antingen för att man var så rädd, eller för att man önskade sig att det skulle sluta, eller både och. . .
jag frågade henne om hon var kristen eller något, hon sa nja, vi är ju katoliker i Argentina, så jag har ju en katolsk uppväxt och så .. men på Gud, såå , nja, nej , jag tror på människan, och att det finns någonting gott i alla, och att alla kan göra någonting, och förända.. vaa... och det är ju en del av mitt jobb också vaa... :)
Sen frågade hon mig, du då ? Jag svarade ungefär så som jag har skrivit under rubriken '' om gud '' . Sedan berättade jag också om att ;
Tyvärr så har en stor del av min tro gått bort under min barndom, samtidigt som den har tvingats till att växa.
När pappa alltid försökte läxa upp oss, och sa det är si och så, och det ska vara såhär, och såhär ska det inte vara, det och dass kommer gud göra mot er då.
När han sa alla dessa saker så tänkte jag, jaha ojda, titta vad pappa kan, då kanske han ändå vet rätt och fel, då kanske har har fått vett i sig. Men lika fort, så gick han och förstörde det genom att själv inte leva upp till alla ''kraven/lagen'' .
Varför ska jag göra det om inte ens pappa gör? Och varför förväntar han sig det, om inte han själv lever upp till dem.
om inte han gör det så tänker inte jag heller.. osv.. Tyvärr blev det så att pappa blev en dålig förebild, en sån som man blev besviken på.
Men aa... sen fortsatte vi prata om religion ( eller rättare sagt så blev det tyst i hundra år som vanligt ) ..
- Det är ju också som en liten överlevnads grej nästan. Så som när man tänker på något bra, när det är dåligt, för att det inte ska bli värre. Då ber man om hjälp istället, det är ju alltid lätt att be någon om hjälp, eller skylla på någon och bli arg på någon.
Och det hör ju ihop med historian, såklart, om hur man levde då och så.. Tex här i sverige så kom man på en massa gudar, för att vikingarna drunknade när de va på haven/till sjöss och fick oväder och åska, då bad man till en åskgud, antingen för att man var så rädd, eller för att man önskade sig att det skulle sluta, eller både och. . .
Kommentarer
Trackback
