eMSess

Tillbaka hem till allt, där jag känner igen allting, där jag känner mig hemma.  Där jag känner att jag ska vara eller vill vara. Här är iaf inte den platsen. Vilka kompisar jag än får så känns det inte bra, hur snälla de i min fosterfamilj än är så vet jag att de inte är min familj. Jag vill till Min familj. Till Mina kompisar.. till Min plats och Min värld.
Jag har börjat fundera grovt över det, om jag ska återvända eller inte. Idag tänkte jag, ja kanske ska gå klart nian och börja i gymnasiet Hemma..?` Men även då blir det fel. Min lillebror kommer inte ens veta att jag har exicisterat, min mamma kommer tycka att jag har låtit tiden gå aldeles för länge, och mina andra två systrar kommer hålla med mamma eftersom de har sett henne lida. Men jag lider också. Och jag vet att det inte är samma sak om det är jag- och bara jag, som kan göra valet. Gå tillbaka eller stanna i the place of nothing för mig. Men ändå , jag lider också , jag vet inte vad som är rätt eller fel.  Jag är kvar där jag är för att jag är feg. Kan man vara modig när det gäller ett sånt beslut egentligen? Är det för självklart eller är det för oklart? Jag vet inte vad jag ska göra. Det ända jag vet är att jag inte trivs så bra i den sociala kretsen här, att jag saknar hemma, och att jag inte vill hem.