18/9
Anger..!?
Okej, hon gick exakt för tio sekunder sen..FM.
Hon kom ner till mej när jag sitter här o säger , ''Läser du mejl :O ? ''
Nej svarar jag.
- Okej , för jag har någonting som jag måste berätta för dej som kommer göra dej absolut(grimas) såå..Det är ingenting med LVU:n att göra
- Men är det något med ''detta att göra'' hela situationen ?
- Jaa, neej .. asså jag fick ett samtal idag, och jag fick beskedet om att, din pappa inte kommer att fängslas, asså ja vet, ja blev helt .. asså aa ja vet inte vad ja ska säga. Och jag visste inte hur du skulle reagera.
- Va vadå ? Jag blir inte direkt ledsen för att min pappa inte får sitta inne förstår du väl? Och inte bara för den saken ja känner mej nästan lättat, för att ni vet jag att ja inte behöver oroa mej för att hela familjen/släkten(kanske) ska vara mot BARA mej för att han har åkt in.
Just nu känner jag en sådan ilska att jag helst vill gå ifrån datorn, in till mitt rum och skrika rakt in i min kudde och gråta mej till sömns..Men det är bättre att skriva klart...o när ja är klar kommer ja inte vara '' gråtnödig längre'' .
Det som gör mig arg är att FM sedan fyra dagar sen har sagt '' asså jag fick höra ifrån din advokat att din pappa kanske itne får sitt straff försen ett-fem år :O '' O jag som medborgare måste ju säga att det är förfärligt...
Fort kännde jag hur ilskan växte inom mej, så kan hon väl Faan få tänka! Men inte säga till mig , Det är mig hon ska stötta och hålla med , med. Till Mig ska hon inte säga hur dåligt hon tycker att det är att han inte hamnar i fängelse, eller hur?
Och hon borde väl förstå att det inte är det jag vill. Saker ochting kanske skulle ändras, han kanske skulle ändras, få tänka efter, mamma skulle få ett lugnare liv ett tag. Men nu blev det som det blev.
Och innerstinne är jag glad för att det blev som det blev, men jag undrar om det är för hans skull jag är glad för, eller är det egentligen för min egen del jag är glad över? Glad över att slippa bli påkörd av min storasyster, mamma. (?)
Jag jobbar faktiskt en hel del med det där, om att lära känna mej själv, och om jag verkligen gör saker för andras skull, eller är det bara för att den jag gör det åt ska tycka bra om mig, eller jag själv ska känna ''vilken bra person jag är'', eller att jag bara försöker rädda mitt EGNA skin hela tiden ?
Snart ska jag börja gå hos en psykolog, det ska bli riktigt skönt, jag har funderat och tänkt att det kommer bli jobbigt i början med tanke på att jag kommer bara känna '' fan va tråkigt, jag vet redan allt det där'' Men vet (jag) vad..jag får faktiskt börja luta mig bakåt åt saker och ting, nu ska någon annan få lära känna mitt inre jag, än jag själv.
[egentligen var det inte det jag skulle skriva om när jag satte mej här, men nu blev det så , det andra få vänta tills imorgon bitti ]
Pusshej.
Okej, hon gick exakt för tio sekunder sen..FM.
Hon kom ner till mej när jag sitter här o säger , ''Läser du mejl :O ? ''
Nej svarar jag.
- Okej , för jag har någonting som jag måste berätta för dej som kommer göra dej absolut(grimas) såå..Det är ingenting med LVU:n att göra
- Men är det något med ''detta att göra'' hela situationen ?
- Jaa, neej .. asså jag fick ett samtal idag, och jag fick beskedet om att, din pappa inte kommer att fängslas, asså ja vet, ja blev helt .. asså aa ja vet inte vad ja ska säga. Och jag visste inte hur du skulle reagera.
- Va vadå ? Jag blir inte direkt ledsen för att min pappa inte får sitta inne förstår du väl? Och inte bara för den saken ja känner mej nästan lättat, för att ni vet jag att ja inte behöver oroa mej för att hela familjen/släkten(kanske) ska vara mot BARA mej för att han har åkt in.
Just nu känner jag en sådan ilska att jag helst vill gå ifrån datorn, in till mitt rum och skrika rakt in i min kudde och gråta mej till sömns..Men det är bättre att skriva klart...o när ja är klar kommer ja inte vara '' gråtnödig längre'' .
Det som gör mig arg är att FM sedan fyra dagar sen har sagt '' asså jag fick höra ifrån din advokat att din pappa kanske itne får sitt straff försen ett-fem år :O '' O jag som medborgare måste ju säga att det är förfärligt...
Fort kännde jag hur ilskan växte inom mej, så kan hon väl Faan få tänka! Men inte säga till mig , Det är mig hon ska stötta och hålla med , med. Till Mig ska hon inte säga hur dåligt hon tycker att det är att han inte hamnar i fängelse, eller hur?
Och hon borde väl förstå att det inte är det jag vill. Saker ochting kanske skulle ändras, han kanske skulle ändras, få tänka efter, mamma skulle få ett lugnare liv ett tag. Men nu blev det som det blev.
Och innerstinne är jag glad för att det blev som det blev, men jag undrar om det är för hans skull jag är glad för, eller är det egentligen för min egen del jag är glad över? Glad över att slippa bli påkörd av min storasyster, mamma. (?)
Jag jobbar faktiskt en hel del med det där, om att lära känna mej själv, och om jag verkligen gör saker för andras skull, eller är det bara för att den jag gör det åt ska tycka bra om mig, eller jag själv ska känna ''vilken bra person jag är'', eller att jag bara försöker rädda mitt EGNA skin hela tiden ?
Snart ska jag börja gå hos en psykolog, det ska bli riktigt skönt, jag har funderat och tänkt att det kommer bli jobbigt i början med tanke på att jag kommer bara känna '' fan va tråkigt, jag vet redan allt det där'' Men vet (jag) vad..jag får faktiskt börja luta mig bakåt åt saker och ting, nu ska någon annan få lära känna mitt inre jag, än jag själv.
[egentligen var det inte det jag skulle skriva om när jag satte mej här, men nu blev det så , det andra få vänta tills imorgon bitti ]
Pusshej.
Kommentarer
Trackback
