eMSess

Jag vet att jag var modig i dina ögon. Jag undrar vad du tycker nu. Jag tror att du ibland är fruktansvärt arg på mig, tycker att jag är feg som inte vågar kolla dig i ögonen, som inte vågar prata med dig, och att jag är en förädare. Ibland tror jag att du förstår mig. Men jag vet att du saknar mig. Och jag saknar dig, varenda sekund som går.
Min kudde som jag har fått nu, luktar du. Din doft, ditt hår och ditt hårbotten. Du måste ha gråtit på den. Jag vill behålla doften så länge som det går. Om den försvinner så har ännu en del av dej förvunnit, även om du alltid kommer att finnas där. Jag saknar att krama om dig. Dina lena, mjuka kalla armar och när du strök mig försiktigt över ryggen, magen eller huvudet med dina varma händer. Jag saknar ditt envisa du, jag saknar att längta till att krama dig, komma till dej och du puttade undan mig. Jag saknar att du aldrig sa jag älskar dig. Jag saknar att jag trots det, ändå visste att du gjorde. Jag vill veta det nu också.