Om Gud
Jag kallar mig själv för en muslim
Jag känner mig som en också, skillnaden mellan mig och de flesta andra muslimer är att jag ändrar vissa ''regler'' lite hur som helst...kan man säga.
Jag har tagit alla sakerna ur religionen som gör Gud god. Om han vill att vi ska göra saker emot vår vilja så kan han ju inte vara god eller hur?
Och jag vill tro på en god Gud, först och främst vill jag tro på någon, och just min tro kallar jag för islamisk, för att jag är född muslim, min familj är muslimsk och det känns som om det är min identitet på något sätt.
Vad är det jag tycker Gud gör som är gott da? Jag tror på att Gud har skapat universum och oss och allt annat bra, och jag tror också på att han fortfarande finns, han har väl inte bara gjort en bra värld för oss och sedan sagt nu får ni göra vad fan ni vill. Utan jag tror att han stannar med oss och hoppas på en bra värld.
Jag tror att Gud vill göra allt för att vi människor ska vara shjysta mot varandra. Men även mot oss själva, men jag tror att Gud vill att vi alla ska tänka på varandra mer än på oss själva, eller åtminstone även på andra när vi gör saker för oss själva. Inte för att han vill att vi ska må dåligt och få andra att må bra utan för att han vet, att vi mår bäst av att hjälpa andra.
Om Gud nu ville att vi skulle göra allt som står i koranen så vet jag att ingen skulle må så bra. Allt i livet skulle vara så fruktansvärt besvärligt och begränsat. Och varför skulleGud vilja att vi skulle känna oss besvärade och begränsade?
Nej, Det tror jag inte att Gud vill, men jag ber faktiskt till gud, inte sådär på en matta vänd mot Mecka, utan bara var som helst när som helst.
Att vara tvungen till något kan vara en bra grej men också en väldigt dålig, beroende på vad det är..
Om man känner sig tvungen att göra sina läxor, så kan det vara orsaken till att man har lämnat in sin läxa i tid- det är en bra sak. Om man är tvungen att mata sitt husdjur, och gör det innan det dör..så är det ju också en Väldigt bra sak.
Man brukar ju säga att dåliga saker som man blir tvingad till är saker som man inte vill göra...men egentligen så vill man ju inte göra sin läxa/mata sitt husdjur..om man har mycket roligare saker för sig..men i slutändan så är det ju bara bra att man egenligen blit tvungen till det till slut, för annars så skulle dom sakerna kanske aldrig bli av.
Men vad händer/hände(i mitt fall) om man gör saker som man blir tvingad till..men man aldrig känner sig nöjd med saker och ting man gör.
Jag blev dagligen tvingad till att komma en kvart senare efter skolan. Storstäda hemma, i stortsett varje dag. Passa min lillebror ca tre-fyra timmar varje dag(som jag nu skulle vilja göra 24/7). Säga förlåt när jag inte hade gjort något fel. Hitta på ursäkter för saker som jag gjort fel.
Aa..allt det där är bra på sätt och vis om man färdig gör dom. Pappa blir nöjd, mamma blir nöjd, det blir inga bråk hemma, jag blir inte slagen slash utskälld mot väggen.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga...det är det som gör så att jag ågrar att jag flyttade hemifrån. Att det ibland känns som, det där skulle jag fan klarat av ju! Det var väl inte så farligt..Men det var det ! Det var det verkligen, det är bara det att när jag saknar mamma, pappa mina syskon..då skjuter jag undan allt det där. Allt var plötsligt så himla perfekt hemma, i min hjärna. Men jag vet ju att det inte var perfekt (inte ens nära), och jag önskar att det fanns något man kunde göra åt saken.
Har funderat på vad nästa inlägg skulle handla om, det finns så mycket att skriva om, men ingen som man bara kan ''börja skriva om'' ...känns lite hoppingt då.
Men jag ska iallafall skriva lite om socialens och olika orgenisationers jobb i nästa inlägg...
Det är det enda jag kommer på just nu, som inte känns så där ''jättehoppigt''
Jag ska också berätta lite om hur mötet hos psykologen gick...
Hejsålänge!
