5TH
När jag satt uppe i Köket och räknade lite matte, så kom jag på en sak.
Har jag egentligen förlåtit mamma och/eller pappa.. ?
För att jag tror det, men när man förlåter någon, då glömmer man ju det som har hänt och slutar att vara arg.
Men när jag pratade med mamma för någon vecka sedan kanske ( det har hänt fler gånger, men jag tar den här gången nu.. ) .. Då kom jag och mamma in i ett samtal om pappa, det som hänt, och det som inte varit bra. Och såfort vi pratar om dessa saker då händer det någonting i mig som får mig att bara skrika och bli ledsen och arg.. Mamma säger bara, du kanske ska förlåta blabla, och då blir jag ännu argare och säger att jag har gjort det redan men att det inte är det.
'' Jag förlåter då jag kan sätta mig in i den personens sits och förstå hur han/hon tänkte och varför hon/han gjorde som han gjorde.. ''
Men det kanske inte räcker för mig. Jag kanske hade fel när jag tänkte så, jag kanske verkligen inte har förlåtit mamma eller pappa..
Det är det som jag har kommit på nu, förr så trodde jag att det egentligen var min storasyster jag var arg på.. Jag ville slå på henne, skrika åt henne, samtidigt som jag lugnade ner mig sjäv, och bestämde mig för att istället inte prata med henne eller kolla på henne alls.
Och det gjorde jag också, varje gång jag ringde hem och hon tog upp la jag ner igen. Sedan ringde jag och ringde, till någon annan tog upp.. Det fanns bara några få gånger som jag bara ''är mamma hemma?'' Till henne, då hon tog upp..
Det är inte det att hon svek mig eller vad man ska kalla det förut, utan en annas sak som hon gjorde där i staden de bor, som jag själv ALDRIG skulle göra, aldrig någonsin.. iaf sårade det mig väldigt, väldigt mycket och jag är så besviken. Det är en till person inblandad, visst är jag arg på honom också.. men det är inte han som har kännt mig i hela mitt liv, som har gått igenom gott och skit med mig.. det är hon, min stora syster med samma kött och blod som mig- vilket i stort sätt är det enda vi har gemensamt, hon och jag..
Nu vill man säkert jättegärna veta vad det är hon har gort.. men helt ärligt så är jag rädd att bli missförståd på ett sätt.. eller dömd på något sätt... jag vet inte hur jag skulle klara det om EN endaste person skulle komma med en kommentar som '' Det är inget att vara sur över '' , eller '' det är inte värt att sluta prata med sin syster med '' .. för att för mig är det det. Och det värsta är att hon var så självvisk och detta är andra gången hon är självvisk när det gäller detta ämne.. And she did it again.. så hur lätt kan det vara att ge någon en tredje chans när man hade så stora förväntningar under den andra .. ?
Japp... Det var det.. och jag vet att mitt ''löfte'' om att skriva superofta går sådäär.....
Kram ! ♥
Tog lite bilder från sjön här nere någon solig morgon
Har jag egentligen förlåtit mamma och/eller pappa.. ?
För att jag tror det, men när man förlåter någon, då glömmer man ju det som har hänt och slutar att vara arg.
Men när jag pratade med mamma för någon vecka sedan kanske ( det har hänt fler gånger, men jag tar den här gången nu.. ) .. Då kom jag och mamma in i ett samtal om pappa, det som hänt, och det som inte varit bra. Och såfort vi pratar om dessa saker då händer det någonting i mig som får mig att bara skrika och bli ledsen och arg.. Mamma säger bara, du kanske ska förlåta blabla, och då blir jag ännu argare och säger att jag har gjort det redan men att det inte är det.
'' Jag förlåter då jag kan sätta mig in i den personens sits och förstå hur han/hon tänkte och varför hon/han gjorde som han gjorde.. ''
Men det kanske inte räcker för mig. Jag kanske hade fel när jag tänkte så, jag kanske verkligen inte har förlåtit mamma eller pappa..
Det är det som jag har kommit på nu, förr så trodde jag att det egentligen var min storasyster jag var arg på.. Jag ville slå på henne, skrika åt henne, samtidigt som jag lugnade ner mig sjäv, och bestämde mig för att istället inte prata med henne eller kolla på henne alls.
Och det gjorde jag också, varje gång jag ringde hem och hon tog upp la jag ner igen. Sedan ringde jag och ringde, till någon annan tog upp.. Det fanns bara några få gånger som jag bara ''är mamma hemma?'' Till henne, då hon tog upp..
Det är inte det att hon svek mig eller vad man ska kalla det förut, utan en annas sak som hon gjorde där i staden de bor, som jag själv ALDRIG skulle göra, aldrig någonsin.. iaf sårade det mig väldigt, väldigt mycket och jag är så besviken. Det är en till person inblandad, visst är jag arg på honom också.. men det är inte han som har kännt mig i hela mitt liv, som har gått igenom gott och skit med mig.. det är hon, min stora syster med samma kött och blod som mig- vilket i stort sätt är det enda vi har gemensamt, hon och jag..
Nu vill man säkert jättegärna veta vad det är hon har gort.. men helt ärligt så är jag rädd att bli missförståd på ett sätt.. eller dömd på något sätt... jag vet inte hur jag skulle klara det om EN endaste person skulle komma med en kommentar som '' Det är inget att vara sur över '' , eller '' det är inte värt att sluta prata med sin syster med '' .. för att för mig är det det. Och det värsta är att hon var så självvisk och detta är andra gången hon är självvisk när det gäller detta ämne.. And she did it again.. så hur lätt kan det vara att ge någon en tredje chans när man hade så stora förväntningar under den andra .. ?
Japp... Det var det.. och jag vet att mitt ''löfte'' om att skriva superofta går sådäär.....
Kram ! ♥
Tog lite bilder från sjön här nere någon solig morgon
Kommentarer
Trackback
