eMSess

Jag har kanske redan gjort det men vet inte om det, men jag vill iaf hitta en plats där jag vill stanna. Där jag känner mig trygg och där jag kan känna att jag inte vill vara någon annanstans än just där.
Jag vet iförsig att en sådan plats har jag hos min mamma. Hos henne vill jag stanna, hos henne känner jag mig trygg och det finns ingen annan plats där jag hellre skulle vilja vara än i hennes famn.
Men jag är inte det. Jag har anledningar till det. Så jag söker mig hela tiden  till en plats som kan ersätta mammas. Inte fylla ut hennes plats, såklart. Men bara vara den platsen för mig, så länge.
Är den platsen en riktig plats, ett ställe, som en stad, ett hus eller ett rum? Eller är den platsen mera själslig, som en plats i någons hjärta?

När jag igår var på väg att besöka huset där jag och min stora syster bodde, hos den tillfälliga fosterfamiljen så tänkte jag '' Äh , det här kommer inte vara något speciellt, den familjen har fått en plats i mitt hjärta, den finns inte i det här huset''.
Men någonting hände ändå när vi kom fram. Jag gick ensam upp på övervåningen, upp för trappan, jag hade lovat mig själv att inte börja gråta, det skulle ju vara urfånigt, med tanke på att det bara är en '' plats''.
Men jag kunde inte hjälpa det, uppför trappan, när trapporna knackade så bekant och jag såg framför mig, mig och min stora syster gå upp för dem på väg in till det lilla rummet som vi fick, kom tårarna.
Det är nog psykologiskt, att alla minnen har skapats där, lukter, bilder och ljud gör att man minns så klart, och så tydligt. Så platser är nog bara platser...Platser som gör att människors platser i våra hjärtan känns mera klart, och tydligare.