mamma'dan'
Dagen med mamma gick fint. Det var en trevlig dag som började med att vi lunchade och sedan promenerade och kikade in lite i butiker ibland mm. Det var lite tufft att säga hejdå, det kändes väldigt väldigt ensamt när hon åkte iväg faktiskt.
Annars ska jag träffa pappa imorn, känns inte så där jättepirrigt eller vad man ska säga, faktiskt inte alls, för att jag har ju snackat med honom i telefon osv, så imorn blir det att träffa pappa ja... det var elva månader sen.
Idag var jag ju hos psykologen, som jag är varje tisdag. Hon frågade mig vad jag kan ha för känslor för pappa. Jag blev tyst i säkert 30 sekunder(räkna långsamt... det ÄR länge..) .. sedan skrattade jag till... '' hur mycket jag än tänker kan jag inte svara så som jag önskar att jag kunde.. men det är väl ilska... väldigt mycket och ofta och det är det som gör att det blir så jobbigt''. Sen frågar hon om jag känner rädsla. '' Ja, det gör jag ibland, men även då kommer ilskan fram, för att man blir så arg över att man blir rädd för honom, och ilskan tar alltid över''... '' Sorg också.. för att det är så tragiskt att det är så, och att han är så..'' Ja, svarar hon, det är det, att han inte kan prata och förstå... Hat då? '' mm''
Ja, asså vad ska jag dra för slutsats.. jag kan säga att jag bara ÄLSKAR när min psykolog tar upp frågor som jag aldrig undrat över. För att när man tänker .. '' vad har jag inte tänkt på'' och inte kommer på något, då tror man för en stund att man faktiskt redan tänkt på allt... men icke sa Nicke!
Jo, men min slutsats är att jag aldrig kommer få det som jag vill när det gäller pappa. Och som min psykolog sa, antingen blir det så jobbigt att jag inte står ut en enda sekund till, eller så är det så jobbigt att jag kan bo kvar där tills jag går ut gymnasiet och kanske söker universitet i någon annan stad. Men frågan är ju hur dessa tre år i gymnasiet kommer flyta iväg...
puss&kram
Annars ska jag träffa pappa imorn, känns inte så där jättepirrigt eller vad man ska säga, faktiskt inte alls, för att jag har ju snackat med honom i telefon osv, så imorn blir det att träffa pappa ja... det var elva månader sen.
Idag var jag ju hos psykologen, som jag är varje tisdag. Hon frågade mig vad jag kan ha för känslor för pappa. Jag blev tyst i säkert 30 sekunder(räkna långsamt... det ÄR länge..) .. sedan skrattade jag till... '' hur mycket jag än tänker kan jag inte svara så som jag önskar att jag kunde.. men det är väl ilska... väldigt mycket och ofta och det är det som gör att det blir så jobbigt''. Sen frågar hon om jag känner rädsla. '' Ja, det gör jag ibland, men även då kommer ilskan fram, för att man blir så arg över att man blir rädd för honom, och ilskan tar alltid över''... '' Sorg också.. för att det är så tragiskt att det är så, och att han är så..'' Ja, svarar hon, det är det, att han inte kan prata och förstå... Hat då? '' mm''
Ja, asså vad ska jag dra för slutsats.. jag kan säga att jag bara ÄLSKAR när min psykolog tar upp frågor som jag aldrig undrat över. För att när man tänker .. '' vad har jag inte tänkt på'' och inte kommer på något, då tror man för en stund att man faktiskt redan tänkt på allt... men icke sa Nicke!
Jo, men min slutsats är att jag aldrig kommer få det som jag vill när det gäller pappa. Och som min psykolog sa, antingen blir det så jobbigt att jag inte står ut en enda sekund till, eller så är det så jobbigt att jag kan bo kvar där tills jag går ut gymnasiet och kanske söker universitet i någon annan stad. Men frågan är ju hur dessa tre år i gymnasiet kommer flyta iväg...
puss&kram
Kommentarer
Trackback
